Idag åkte jag till min gamla fotbollsplan.
Den första tanken som slog mig var att det kändes som att det var igår jag var där på träning sist. När jag väl klivit av moppen och satt mig på en av bänkarna vid omkädningsrummen så slog det mig att jag inte har varit där på nästan ett år.
Det var då som minnena välde över. Jag lade ifrån mig hjälmen och gick ut och satte mig på mitten av den oklippta gräsmattan. Det var då jag kom och tänka på alla skratt, all glädje och den enorma vänskap vi hade. Då tog tårarna över och jag grät tills tårarna tog slut. Efter att tårarna torkat så satt jag bara där och tänkte på den underbara tiden jag fick spela med Söderbykarls IF. När jag gick tillbaka till min moppe så tänkte jag: Det är egentligen himla konstigt att man kan sakna en plats och en tid.
Men det struntar jag i. Jag saknar tiden med söderbykarl och jag saknar Åbyvallen som en tok. Den tiden var den bästa i mitt liv, och den kommer jag aldrig att sluta sakna!

R.I.P. Söderbykarls IF