Det känns hemskt att säga det. Men jag har blivit rädd.
Rädd för det enda som fick mig att känna mig trygg.
Den enda jag kände att jag kunde lita på till 100 % 
Hur kan man älska nån så djup men samtidigt vara så rädd?
Jag borde inte vara rädd, då folk har varit med om värre saker än mig,
Men jag känner mig livrädd.
Hjärtat hoppar över slag, och inte på ett bra sätt.
Jag vet inte hur jag ska göra.
Ju längre jag väntar, destå räddare blir jag,
Men jag är ju redan livrädd.
Jag vågar helt enkelt inte mer.

Jag mår förjävligt.
Men det är inte hennes fel, det är mitt fel!
För att jag trodde jag var lycklig.
jag trodde jag var hundra procent säker i mig själv.
Nu vet jag att jag inte ska vara det.
Jag kommer aldrig kunna lita på henne igen.
Och det är helt och hållet mitt eget fel.

Fan!